Jag är å den ena sidan tillbakadragen, tystlåten och obekvämt blyg. I de flesta sammanhang där andra människor är inblandade känner jag mig otrygg och vill helst ”gömma mig”. Å den andra sidan så kan jag njuta av att stå inför andra på en scen, spela teater, sjunga i en kör, t o m hålla ett föredrag om det jag pratar om intresserar mig och jag tycker att jag kan det jag pratar om. Så vad är det som gör att jag upplever det svårt att ta för mig eller visa framfötterna när det väl gäller arbetet?
Som person är jag lugn och vänlig. Jag tycker om att hjälpa andra och se framsteg och utveckling på olika sätt. Jag har oftast en trevlig ton och lyssnar in andra. Stämningarna känner jag ofta av och då jag är högkänslig kan jag påverkas både positivt och negativt av dessa. I en stressig miljö far jag illa och mår dåligt. Det har, tillsammans med mina behov av tid till tanke, varit min svaghet i mitt yrkesval som lärare.
Som jag ser det så är skolan som arbetsplats krävande kanske framför allt för personer som är introverta och högkänsliga, trots det så vet jag att just högkänsliga människor både behövs och passar bra för undervisning i skolan. Jag tror ibland att balansen i skolan är rubbad. Idag kräver föräldrar oerhört mycket av både lärare och annan pedagogisk personal, vi ska serva barnen på alla de sätt som tidigare inte varit en del av skolans arbetsuppgifter. Idag handlar inte skolan enbart om undervisning utan i många fall ren uppfostran vilket kan vara tärande på läraren/pedagogen. Dessutom är det svårt att som utomstående uppfostra ett barn. Skolan ska vara fostrande och utvecklande, inte uppfostrande för att barnen ska lära sig hur man beter sig etc.
Går det att överleva som lärare/pedagog i grundskolan om man som jag är känslig och lätt tar in stämningar i miljön? Jag har under de senaste åren fått en ny tjänst som fritidsledare och jobbar då med yngre barn, i F-klass t o m år 3 på fritids. Det som har varit positivt med det arbetet är att det inte är lika krävande då det gäller planering, administration som att dokumentera elevernas lärande och utveckling samt föräldrakontakten. Men på fritids måste man vara mer flexibel och hålla många bollar i luften samtidigt. Vi är resurser i klasserna, är ute med barnen många av rasterna, håller i viss mån undervisning som estetiska ämnen, tar hand om barnen på fritids samt tar hand om en del av den sociala utvecklingen så som att stötta barnen i att lösa konflikter som uppstår på raster och fritid.
Hur mycket kan jag som arbetstagare kräva av min arbetsgivare i form av anpassning för att underlätta arbetet för mig? När jag vet att arbetet i sig, dvs arbetsuppgifterna, inte är för svåra att klara av men att belastningen ändå blir för stor, vad kan jag då förvänta mig? Är det dags att söka nytt jobb?
Hur vanligt är det att personer som är högkänsliga blir utbrända i en stressig och krävande miljö? Allra helst om det finns en otillåtande stämning på arbetsplatsen och och personen är mer introvert och blyg till sättet. För mig har resan mot insikten att skolans värld kanske inte är för mig varit lång. I 20 år har jag ägnat mig åt studierna på lärarhögskolan och i yrket som både lärare och numer fritidsledare. Idag när jag kommit tillbaka efter ytterligare en längre tids sjukskrivning för depression, stress och social ångest så har jag en annan förväntan både på mig själv och på min arbetsmiljö. Det är för mig viktigt att jag trivs, inte bara att det är ”roligt och trevligt” men att jag känner att det jag gör spelar roll och att det jag gör uppskattas.
Idag vet jag inte vad jag vill göra i ”framtiden”. Jag känner att jag har passerat bäst före-datumet och har två barn i yngre skolåldern hemma, två barn som dessutom har särskilda behov. Jag vet att jag inte kommer klara av att jobba heltid, dvs 8 timmar om dagen, samt rast och resor till och från arbetsplatsen. Som läget är nu vet jag inte om jag ens klara mer än 50 %. Jag har tendenser till att drabbas av stress redan på hemmaplan tillsammans med barnen eller när jag ska göra något som är krävande.
Därav funderar jag vilket slags yrke som skulle kunna vara bra för mig och mitt välbefinnande. Jag behöver ha en stabil tillvaro, ett arbete som jag känner att jag klarar av, som inte sätter för stor press på mig känslomässigt eller är för stressigt. Jag vill gärna jobba med människor på ett eller annat sätt. Jag vill kunna använda mig av min högkänslighet och det ska inte vara en nackdel att ha en introvert personlighet. Jag har ”drömmar” om att hitta det perfekta jobbet för mig, ett jobb som jag inte behöver ta med hem på ett eller annat sätt men som berör mig och ger mig glädje. Visst skulle jag också önska att jag kunde få användning för min pedagogiska utbildning också. Jag vill inte att mina år på högskolan ska vara bortkastade på något sätt. De ska vara en tillgång!