I morse tog jag en promenad i solskenet och tänkte att jag skulle samla kraft för att orka ta tag i göromålen hemma. Jag har varit hemma i fyra månade än så länge denna sjukskrivningsperiod och nu känner jag att jag bara måste ta tag i allt som ligger och driver hemma i lägenheten.
I förra veckan kontaktade en kvinna från SVT mig angående en tidigare blogg jag skrivit om att skjuta upp saker och om hur det påverkat mitt mående. Jag har under årens lopp haft mängder med förklaringar och orsaker till att just jag skjuter saker på framtiden. I alla fall så ville kvinnan att jag skulle delta i en intervju om "skjuta upp-sjukan" ett för mig ganska nytt begrepp... Jag känner det mer som prokrastinering. Ett begrepp jag lärde mig för ett par år sedan.
Jag ställde upp på intervjun trots min rädsla för att låta mig intervjuas och rädsla för att det sedan skulle sändas i SVT:s nyheter...
Nåja, inslaget har än inte visats men jag blev lite stolt över att jag trotsade min sociala fobi och ställde upp! Antagligen blir det ingenting då det gått en tid nu.
När jag kom hem från min uppfriskande promenad så fixade jag frukost och tittade för en gång skull på Gomorron Sverige. Ett av inslagen handlade just om prokrastinering och två bokförfattare intervjuades om denna egenskap eller snarare beteende som alla har en viss det av, men några får bestående problem, sådana som jag då... Tänker jag i alla fall!
Här är länken till inslaget från SVTplay:
http://www.svtplay.se/klipp/1906603/uppskjutandets-konst-dansa-pa-deadline
Mycket av det som Alexander Rozental och Lina Wennersten skriver om i boken "Dansa på deadline" kan jag känna igen mig i. Jag skulle t ex behöva minska på den stress jag utsätter mig för genom att göra flera saker samtidigt. Jag har just nu bara två "fönster" öppna i webbläsaren men jag har fem pages-dokument igång samtidigt. Det är stressande och gör att inget blir klart.
För att få något gjort hemma så tog jag hjälp av min timetimer som jag fått utskriven av en arbetsterapeut. Jag går regelbundet till en arbetsterapeut då jag haft svårt att få saker gjorda hemma samt få till fungerande rutiner för mig och mina barn. Jag ställde timern på en timme och satte i gång. Jag vek tvätten, rensade lite högar, ställde in pärmar i bokhyllan, diskade, dammtorkade byrån i hallen och tv-bänken med tillhörande apparater... Trött blev jag, inte en gång tillät jag mig avbryta arbetet... Inte ens messa svar till min man. Av bara farten dammsög jag vardagsrummet och så småningom även barnens rum!
Belöningen blev en timme framför tv:n efter. Jag åt gröt till lunch och såg "Hem till gården" på tv 4. Kvalitet? Nja, men lagom avkoppling. Har "följt" serien i massor av år!!
Så det var min förmiddag. Jag kommer återkomma till ämnet prokrastinering då det ÄR en del av mitt beteende. Jag lider verkligen av "skjuta upp-sjukan" och ibland lider jag verkligen av det! Men det blir bättre! Det går framåt!
I förra veckan kontaktade en kvinna från SVT mig angående en tidigare blogg jag skrivit om att skjuta upp saker och om hur det påverkat mitt mående. Jag har under årens lopp haft mängder med förklaringar och orsaker till att just jag skjuter saker på framtiden. I alla fall så ville kvinnan att jag skulle delta i en intervju om "skjuta upp-sjukan" ett för mig ganska nytt begrepp... Jag känner det mer som prokrastinering. Ett begrepp jag lärde mig för ett par år sedan.
Jag ställde upp på intervjun trots min rädsla för att låta mig intervjuas och rädsla för att det sedan skulle sändas i SVT:s nyheter...
Nåja, inslaget har än inte visats men jag blev lite stolt över att jag trotsade min sociala fobi och ställde upp! Antagligen blir det ingenting då det gått en tid nu.
När jag kom hem från min uppfriskande promenad så fixade jag frukost och tittade för en gång skull på Gomorron Sverige. Ett av inslagen handlade just om prokrastinering och två bokförfattare intervjuades om denna egenskap eller snarare beteende som alla har en viss det av, men några får bestående problem, sådana som jag då... Tänker jag i alla fall!
Här är länken till inslaget från SVTplay:
http://www.svtplay.se/klipp/1906603/uppskjutandets-konst-dansa-pa-deadline
Mycket av det som Alexander Rozental och Lina Wennersten skriver om i boken "Dansa på deadline" kan jag känna igen mig i. Jag skulle t ex behöva minska på den stress jag utsätter mig för genom att göra flera saker samtidigt. Jag har just nu bara två "fönster" öppna i webbläsaren men jag har fem pages-dokument igång samtidigt. Det är stressande och gör att inget blir klart.
För att få något gjort hemma så tog jag hjälp av min timetimer som jag fått utskriven av en arbetsterapeut. Jag går regelbundet till en arbetsterapeut då jag haft svårt att få saker gjorda hemma samt få till fungerande rutiner för mig och mina barn. Jag ställde timern på en timme och satte i gång. Jag vek tvätten, rensade lite högar, ställde in pärmar i bokhyllan, diskade, dammtorkade byrån i hallen och tv-bänken med tillhörande apparater... Trött blev jag, inte en gång tillät jag mig avbryta arbetet... Inte ens messa svar till min man. Av bara farten dammsög jag vardagsrummet och så småningom även barnens rum!
Belöningen blev en timme framför tv:n efter. Jag åt gröt till lunch och såg "Hem till gården" på tv 4. Kvalitet? Nja, men lagom avkoppling. Har "följt" serien i massor av år!!
Så det var min förmiddag. Jag kommer återkomma till ämnet prokrastinering då det ÄR en del av mitt beteende. Jag lider verkligen av "skjuta upp-sjukan" och ibland lider jag verkligen av det! Men det blir bättre! Det går framåt!