Hur mycket vet andra om HSP idag? Hur vanligt och igenkännande är det bland människor i samhället idag? Vi vet att högkänsligheten finns hos både djur och människor. Men jag hör sällan talas om det bland de vänner/bekanta jag har, på min arbetsplats eller ute i samhället. Varför? Trots allt så skrivs det mycket om det i media idag.
Jag har inte på ett öppet sätt berättat för andra att jag är HSP. Det är ingen hemlighet eller något jag skäms för men jag skräms av reaktionerna som jag kan få av andra. Jag har en ganska kraftig "förväntansångest" som ställer till det.
På vilket sätt ska jag lägga upp det? Ska jag bara säga rakt ut:
- Hej, jag heter Anne, jag är en högkänslig person, jag är HSP!
Vad får jag då för reaktioner?? Vad säger mina chefer? Kollegor? Hur ställer sig arbetsmarknaden till mig, som HSP, extra känslig och dessutom introvert?? Vad säger mina vänner? Min familj?
Jag gör det inte till en hemlighet på något sätt. Jag har "pratat" om HSP länge genom mitt bloggande men fortfarande så vågar jag inte ta orden i mun och verkligen prata med andra om detta. Jag kan ta exemplet med mötet jag hade med försäkringskassan, läkare, både från företagshälsan och primärvården, min närmaste chef samt en representant från kommunen jag är anställt i. Då hade jag skrivit ner två A4-sidor utifrån vad jag känner, tänker etc runt mitt mående samt min framtid. Inte ett ord nämner jag om att jag är HSP eller att jag som person är introvert och att det är en stor del av min personlighet... Att behöva tid att tänka, att jag inte "kan" prata rätt ut, jag måste helt enkelt tänka omkring vad jag vill säga på ett möte eller i ett samtal. Det ställer till problem. Det vet jag. I stället tar jag upp diagnoserna som min läkare har ställt på mig, recidiverande (återkommande) depression samt social fobi. Ja det är väl inget att tala om egentligen, jag HAR återkommande depressioner och jag har social fobi, eller i alla fall social ångset. MEN jag är också introvert och HSP. Det tar varken jag eller de andra hänsyn till.
En gång har jag inom vården nämnt HSP och det var sommaren 2012 och jag genomgick en neuropsykiatrisk utredning med misstankar om ev ADHD. Jag har haft ADHD-liknande problematik så länge jag minns... Men det ska jag inte gå in på här... När jag nämnde HSP samt särbegåvning, (något som jag fått indikationer på att jag kan vara) under mitt sista samtal med psykologen innan han skulle skriva sammanställning och eventuell diagnos, så nickade han igenkännande, sa att det kan visst vara så, en del av mitt "friska jag". Jag kan tillägga att utredningen gjordes då jag fortfarande var nedstämd. Idag kan jag nästan tänka att det var fel att göra den då. Jag klarade aldrig av att stå på mig minsta lilla under utredningen och efter. Psykologen fastställde i alla fall att jag inte har någon neuropsykiatrisk diagnos. Kanske ska jag vara tacksam!
Nåja, jag landar i min ursprungsfråga, hur pratar jag med andra om min HSP? Hur myntat är det, trots alla skriverier i tidningar?? Jag undrar verkligen...
Känner du igen dig? Skriv gärna en kommentar i ämnet. Jag kommer inte ge upp. Jag måste finna styrkan i att vara HSP, inte svagheterna i att vara deprimerad och socialt missanpassad...
Jag har inte på ett öppet sätt berättat för andra att jag är HSP. Det är ingen hemlighet eller något jag skäms för men jag skräms av reaktionerna som jag kan få av andra. Jag har en ganska kraftig "förväntansångest" som ställer till det.
På vilket sätt ska jag lägga upp det? Ska jag bara säga rakt ut:
- Hej, jag heter Anne, jag är en högkänslig person, jag är HSP!
Vad får jag då för reaktioner?? Vad säger mina chefer? Kollegor? Hur ställer sig arbetsmarknaden till mig, som HSP, extra känslig och dessutom introvert?? Vad säger mina vänner? Min familj?
Jag gör det inte till en hemlighet på något sätt. Jag har "pratat" om HSP länge genom mitt bloggande men fortfarande så vågar jag inte ta orden i mun och verkligen prata med andra om detta. Jag kan ta exemplet med mötet jag hade med försäkringskassan, läkare, både från företagshälsan och primärvården, min närmaste chef samt en representant från kommunen jag är anställt i. Då hade jag skrivit ner två A4-sidor utifrån vad jag känner, tänker etc runt mitt mående samt min framtid. Inte ett ord nämner jag om att jag är HSP eller att jag som person är introvert och att det är en stor del av min personlighet... Att behöva tid att tänka, att jag inte "kan" prata rätt ut, jag måste helt enkelt tänka omkring vad jag vill säga på ett möte eller i ett samtal. Det ställer till problem. Det vet jag. I stället tar jag upp diagnoserna som min läkare har ställt på mig, recidiverande (återkommande) depression samt social fobi. Ja det är väl inget att tala om egentligen, jag HAR återkommande depressioner och jag har social fobi, eller i alla fall social ångset. MEN jag är också introvert och HSP. Det tar varken jag eller de andra hänsyn till.
En gång har jag inom vården nämnt HSP och det var sommaren 2012 och jag genomgick en neuropsykiatrisk utredning med misstankar om ev ADHD. Jag har haft ADHD-liknande problematik så länge jag minns... Men det ska jag inte gå in på här... När jag nämnde HSP samt särbegåvning, (något som jag fått indikationer på att jag kan vara) under mitt sista samtal med psykologen innan han skulle skriva sammanställning och eventuell diagnos, så nickade han igenkännande, sa att det kan visst vara så, en del av mitt "friska jag". Jag kan tillägga att utredningen gjordes då jag fortfarande var nedstämd. Idag kan jag nästan tänka att det var fel att göra den då. Jag klarade aldrig av att stå på mig minsta lilla under utredningen och efter. Psykologen fastställde i alla fall att jag inte har någon neuropsykiatrisk diagnos. Kanske ska jag vara tacksam!
Nåja, jag landar i min ursprungsfråga, hur pratar jag med andra om min HSP? Hur myntat är det, trots alla skriverier i tidningar?? Jag undrar verkligen...
Känner du igen dig? Skriv gärna en kommentar i ämnet. Jag kommer inte ge upp. Jag måste finna styrkan i att vara HSP, inte svagheterna i att vara deprimerad och socialt missanpassad...